Denna blogg är till för dem som vill följa vår resa. Vi uppdaterar när det finns tid och internet, om ni inte hör från oss på ett tag betyder det antagligen att vi är ute i djungeln eller liknande. Så nu kör vi igång, häng med på vår resa!
Så var det dax att ge sig ut på great ocean road. Det är en väg som går längs kusten väster om Melbourne och slutar ungefär halvvägs mot Adelaide. Det blev en härlig tur med många stopp vid vackra stränder, skogar och djurliv. Vi såg bland annat en massa vilda koalor, kängrur, och färggladda fåglar. Vi sov i vanen och lagade mat i den (den hade en liten kyl och en kokplatta på gas) så det var en väldig frihet att kunna åka vart man ville och stanna för natten när det började bli mörkt.
Efter några dagar på great ocean road vände vi och började köra upp längs sydöstkusten mot Sydeny. Även här fanns många fina stallen att stanna på längs vägen, och vackert landskap att köra igenom.
Ovan var standardmat i vanen
Myskvall!
Ser verkligen konstigt ut med trad som ar svart av sot efter att ha brunnigt, och sa kommer det nya kvistar och lov ur tradet...
Efter 10 dagar på vägen var den sedan dax att lämna vanen i Sydeny och checka in på ett hostel i Bondi Beach. Här stannar vi i två nätter tills familjen Hedberg + Becky kommer och hälsar på, ska bli trevligt! Jaha nu har ni ju fått lite uppdateringar för denna gången, ha det fint till nästa gång!
Den 2 mars landade vi i ett mulet Sydney. Tanken var att vi skulle stanna här ett tag, men eftersom vädret var så mycket bätte i Melbourne bestämde vi oss för att boka bussbiljett dit direkt. Vi hann med lite turistande, operahuset, harbour birdge och Bondi beach tex
Ovan: lite trott efter alla flyg och allt turistande... Operahuset i bakgrunden.
Nedan: Bondi Beach!
Sedan åkte vi vidare mot ett 30-gradigt Melbourne. Där spenderade vi mycket av tiden på stranden, och lite turistande blev det också. Josefins kompis Hanna pluggar i Melbourne, så det blev lite härligt häng med henne och hennes kompisar. Vi gick på festival också, Future Music Festival, som var lite som ett mini-Tomorrowland på bara en dag. Det var kul iaf, men Avicii lät bättre på Tomorrowland. Efter att han hängt lite i Melbourne hyrde vi en van för att kör great ocean road och sedan vidare tillbaka mot Sydeny
Efter diverse mellanlandningar var vi slutligen framme i ett vårigt LA. Vi hyrde en bil, eftersom LA är så utbrett så det är bästa sättet att ta sig runt där, och lyckades efter lite omvägar (skyller på kartan..) ta oss ut till Venice Beach där vi skulle bo. Louise hade bott på detta hostel 6 år tidigare när hon gjorde sin jorden-runt-resa med Carro, så hon visste att det var bra.
När vi kom fram till LA fick vi lite en chock när vi såg hur snygga kläder alla hade jämfört med våra trasiga vi-har-använt-samma-kläder-i-4-månader-kläder. Så vi blev helt enkelt tvungna att åtgärda problemet med lite eftrlängtad shopping! USA är ju dessutom billigare att shoppa i än sverige... Vi fick slänga en del av de gamla grejerna, men var ändå lite nervösa när vi sen skulle checka in grejerna tre dagar senare på LAX...
Vi turistade lite också så klart, gled runt lite i Hollywood och kollade på stjärnor. Vi tog även en biltur ner till Newport beach, måste ju kolla när man ändå är i närheten. Vår sista dag i LA spenderade vi med att strosa i Venice Beach och kolla på alla speciella människor som håller till där, väldigt intressant. Sedan var det dax att lämna bilen på flygplaten igen och flyga vidare mot Australien!
Var ju ett tag sen vi skrev sist men känns som att vi gjort saker hela tiden! Bussresan ner till Valparaiso gick bra, vi sov och läste böcker. Valparaiso var en mysig stad, mindre än vi förvantat oss. Den ligger inklämd mellan bergen vid havet, så staden klättrar liksom upp längs bergens sluttningar och därför finns det massor av trappor och gamla hissar (!) som tar en mellan de olika gatorna. Det finns många små gator med färggladda hus och graffiti där man kan strosa runt och mysa på caféer. Vi spenderade även en del tid vid stranden, vilket var välkommet efter allt tid i bergen.
Efter några mysiga dagar i Valparaiso var det tillslut dax att ta bussen till Santiago, Chiles huvudstad, för att ta flyget till nästa kontinent. Vi skulle flyga tidigt på morgonen så tog oss ut till flygplatsen på kvällen för att spendera natten på flygplatsen. Vårt nästa mål var Australien, men resan blev billigare om man la rutten vi Los Angeles, så vi hade planerat in 3 dagar när. Nästa destination var alltså LA.
Efter 2 veckors hårt arbete var det dax att lämna djungeln. Nästa mål var Uyuni, en liten stad i sydvästra Bolivia på över 3000 meters höjd. Det man gör här är att åka ut på en tur och titta på den fantastiska saltöknen med omnejd. Det gick inte riktigt lika snabbt att ta oss dit som vi hade tänkt oss, utan vi fick övernatta i staden Oruro på vägen. Efter att ha spenderat en dag i Oruro (och sett två filmer i rad på bio, vi var ensamma i salongerna) så kunde vi slutligen hoppa på nattbussen mot Uyuni.
Väl framme spenderade vi första dagen med att fixa och dona, och boka turen på tre dagar som skulle ta oss till saltöknen och sedan vidare ner mot Chile. Så följade dag började en tredagars tur där vi först fick se saltökenen, sedan massor av vulkaner, laguner, flamingos och gejsrar. Landskapet var helt fantastiskt, det kändes som att man var på Mars!
Har sitter vi pa taket till jeepen som tog oss runt pa saltokenen med en av de som var med i var lilla grupp pa 6 pers under turen.
Solnedgang over saltoknen...
Flamingos i en av lagunerna, denna var rod pga roda alger.
Gejsrar!
Sista dagen var det bara några få stopp, ett av dem ett välförkänt dopp i en varm källa. Sedan slutade turen med att ta oss över gränsen till Chile och den lilla staden San Pedro de Atacama. Imorrn är det dax för ett helt dygn på bussen för att komma ner till Valparaiso, 2 timmar utanför Santiago. Äntilgen dax att komma ner på marknivå och slippa de iskalla nätterna på hög höjd / den tropiska hettan med massor av mygg i djungeln. Får se om vi hinner skriva något mer innan vi lämnar kontinenten, den 25e flyger vi ut från Santiago!
Under 2 veckor arbetede vi i park Machía som ligger i Bolivias djungel. Parken drivs av CIWY, som är en organisation som tar hand om utsatta djur, och organisationen lever helt och hållet på pengar de får av volontärer och andra bidrag. Många av djuren har ett förflutet hos en familj som köpt dem på en marknad och sedan inte vela ha dem eftersom de har blivit aggressiva osv. Därför kommer många av djuren aldrig att kunna släppas fria, de kan helt enkelt inte klara sig själva av olika anledningar. De flesta djuren sover i burar under nätterna men får komma ut på dagarna under överinseende av volentärerna. De djur som finns i parken är bla ett 100-tal apor av olika sorter, sköldpaddor, coaties, fåglar, pumor och andra kattdjur, rävar och en björn.
Josefin jobbade med "small animals", vilket innebar 33 st coaties (se bilderna), ca 15 sköldpaddor och ett utterliknande djur. Även här handlade det mycket om att städa, mata, leka och umgås med djuren. Arbetet var ganska varierande, ibland gick vi på promenader med coaties, ibland hämtade vi sand eller gjorde små presenter med godis till dem. Det var väldigt intressant att lära känna ett djur som man knappt sett innan, och lära sig att hantera de olika individerna. Det kändes lite sorgligt att lämna de små liven...
Bilden ovan ar fran fodelsedagen med lilla Niki i famnen!
Ovan har vi Oreo, en liten tjock favvoflicka!
Nedan varat fik dar vi at frukort och lunch for en billig peng.
Ovan den livsfarliga bron man var tvungen att ga over for att komma in till den lilla byn Villa Tunari.
Louise jobbade med apor. Det var väldigt mycket att göra och de första 10 dagarna hade hon tur eftersom det var många volontärer som delade på arbetet. Det man fick göra var att ge dem mat 5 ggr om dagen, städa efter dem, plocka frukt och bambu från djungeln till dem, och att leka och umgås med dem. Många av aporna har haft ett svårt liv och kan därför inte interagera med andra apor, därför behöver de mycket kärlek från människor. Att arbeta på detta sättet med aporna var en väldigt häftig upplevelse, och aporna är mer lika människor än man kan tro...
Ovan har vi Conejo, favvon!
Har ovan ar Ivone, gillar att dra i haret...
Nedan Hilda som gillar att ata sarskorpor och ge manikyr.
Efter Copacabana var det dax att dra mot Bolivias inofficiella huvudstad, La Paz. Här finns en stor markand där man kan shoppa massor hantverk, tex väskor, kläder etc. Detta ska även vara ett av de billigaste ställena för denna typen av shopping, och dessutom är det relativt blilligt att skicka hem grejorna. Vi gick alltså loss på marknaden, har ju knappt shoppat något på hela resan. Göran och Gull-Britt kan förvänta sig en ganska stor låda med alla våra grejor på posten snart...
Färdigshoppade så bestämde vi oss för att dra vidare mot djungeln, men stoppades tillfälligt av en transportstrejk. Förhoppningsvis kommer vi kunna ta bussen ikväll, det verkar som att strejken har lättat. Så nu drar vi till djungeln i 2 veckor, får se om det blir någon uppdatering därifrån, beror på hur bra internet vi har... Ha det fint så länge!
Första stoppet i Bolivia blev Copacabana som ligger vid Titicacasjön. En väldigt turistig håla, men vackert. Efter en natt på ett ganska så skabbigt hostel (det kostade ju trors allt bara 20 kr...) så tog vi en båt ut till en ö som heter Isla del Sol. Här var fantastiskt vackert, lite som i medelhavet. Vi gick runt och tittade på utsikten och några heliga stenar och ruiner som finns på ön.
Pa fotot nedan syns en helig vag fran incatiden.
Josefin var såklart tvungen att bada i sjön, tempereturen var lite som en tidig sommardag hemma, uppfriskande! Louise var tyvärr förkyld och kunde inte bada, så hon fick vara kameraman istället.
Puno ligger vid Titicacasjön som är världens högst belägna sjö, och Puno är känt för sina flytande öar. Vi tillbringade bara en förmiddag här eftersom vi tog en kort båttur ut på sjön för att titta på öarna, sedan drog vi vidare mot Copacabana i Bolivia som ligger ca 4 timmar därifrån på andra sidan sjön.
De sista dagarna i Cusco gjorde vi inte jättemycket, behöved ju vila upp oss efter Machu Picchu. Vi firade Louises födelsedag genom att dra ut på ridtur med två av våra vänner som bara hade suttit på en häst en gång innan... Det gick ganska bra för dem ändå för vi tog det ganska lugnt. Sen blev det födelsedagsmiddag, drinkar och tårta följt av utgång, en väldigt lyckad födelsedag helt enkelt! En annan kvall blev det även en liten reuinion med gamla och nya vänner från resan som ni kan se på middagsbilden nedan.
När det var färdigfirat tog vi oss vidare med en nattbuss mot Puno som ligger vid Titicacasjön. Tack Cusco för 12 härliga dagar!
Efter nagra dagar i Arequipa tog vi en nattbuss till Cusco som ligger pa 3300 meters hojd. Har kande vi oss lite snurriga och trotta forsta dagen, men det gick snabbt over efter att ha druckigt mangder med cocate och knaprat massa cocagodis. Lokalbefolkningen tuggar mycket cocablad eftersom de har en positiv effekt pa hojdsjuka och gor en piggare.
Den forsta turen vi gjorde var till sacret valley (den heliga dalen). Har gick vi pa markander, tittade pa silvertillverkning och besokte tva olika ruiner som harstammar fran inkatiden.
Cusco ar en valdigt trevlig stad sa det ar latt att fastna har, fullt av backpackers eftersom alla vill besoka Machu Picchu. Dafor traffade vi aven manga av de som vi taffat under resan har igen, valdigt trevlig!
Notera de avundsjuka lamorna i bakgrunden...
Tillslut var det da antilgen dax for det vi alla vantat pa, Machu Picchu! Detta ar ett av varldens 7 underverk, en inkaby hogt uppe pa en bergstopp som ar valdigt valbevarad. Josefin bestamde sig for att gora en 4 dagars trek som inkluderade mountinbiking, massa trekking och zipelining. Fantastiskt kul och ganska jobbigt, men verkligen vart det! Louise tog tag och buss upp (pga knaet) med ett stopp for en natt i Aguas Calientes, en liten by vid foten av berget som Machu Picchu ligger pa. Nar man val tagit sig upp ar utsikten fantastisk!
Zipelining uppochner...
Lunch med Josefins resekamrater med utsikt over Machu Picchu!
Man maste ju klattra upp overallt, aven den hogsta toppen i bakgruden... Det ar dar vi kakar lunch:)
Arequipa ar Perus nast storsta stad och den ligger pa 1800 meters hojd i sodra Peru. Denna gangen hade vi inga direkta problem med hojdsjuka, vilket var skont. Den stora grejen man gor har ar att besoka Colca Canyon, varldens nast djupaste canyon. Vi tog en minibuss kl 3 pa morgonen tillsammans med lite annat folk som vi har traffat pa vagen under resan. Utsikten pa vagen till canyonen var riktigt haftig, vi fick bla se kondorer flyga i bergen. Medan Louise fortsatte men minibussen och halften av vara vanner sa hikade Josefin ner till botten av Canyonen, sov en natt pa andra sidan floden, och hikade upp igen dagen darpa. Det tog lite pa krafterna, men var en haftig upplevelse. Louise fick istallet traffa lamor, kondorer och bada i varma kallor. Det blev en kvalls utgang ocksa da vi gjorde vara egna piscosours, mm!
Efter en "kort" busstur pa 4 timmar var vi framme i Huacachina. Detta ar en liten oas mitt i oknen soder om Lima, det bor ungefar 400 personer har. Det anda man kan gora har ar att sandboarda och aka pa vin ovh piscoprovning, och det var precis vad vi gjorde. Forsta dagen sandbordade Josefin och Louise fick snallt sitta vid poolen. Landskapet var helt fantastiskt, och sandbordingen lite som att aka snowboard, fast lite svarare. Nasta dag var det dax for rundtur bland vinrankorna och vi fick se hur man gor pisco och vin har. Pisco ar en peruviansk spritsort som man gor av druvor och det var kul att fa se hur det faktiskt gors.
Efter en lang bussresa fran Mancora kom vi fram till Perus huvudstad Lima. Har spenderade vi 3 dagar, den mesta av tiden gick at till att aka runt mellan 2 sjukhus for Louises kna. Sjukvarden har i Peru e bra sa lange man e beredd att betala for det... Fick t.ex. en magnetrontgen samma kvall som vi traffade lakaren for forsta gangen. Har kanske inte skrivit det innan men i Montanita, Ecuador, vred Louise knaet, har varit svullet och har haltat sedan dess, trots en provisorisk krycka i tra ;) Fick nu istallet ett stort knaskydd med stalskenor som ska stabilisera det. Som ni ser nedan kommer Louise att se ut i 3 v framover...
Det var annars lugna dagar, lite turistande och sa sag vi The Hobbit pa bio.
Forsta stoppet i Peru blev Mancora vid kusten. Staden ar pa manga satt lik Montañita, eftersom det aven har ar mycket surf, backpackers och gott strandhang. Vart hostel ar lite storre an det i Montañita med pool och bar med bade mat och dricka till helt ok priser samt trevliga manniskor. Det anda som kanske gor sa att Montañita overtraffar Mancora ar att genom Mancora gar det en stor vag som alltid ar valdigt traffikerad. Dagarna har vi spenderat vid poolen och stranden, atit god mat och druckit goda drinkar.
Vi startade nyarsfirandet med en drink i poolen, foljt av en god pasta och ackligt vin. Kvallen och tolvslaget spenderades pa vart fullpackade hostel innan vi drog vidare till ett annat hostel dar vara vanner bodde for att dansa till solen gick upp. Kort sagt ett valdigt lyckat nyar!!
Imorgon den 3e satter vi oss pa bussen for en 19 timmars resa till Lima, hoppas vi far stolar som gar att falla mycket... Ta hand om er sa hors vi senare!
