ourbigadventure.blogg.se

Efter 2 veckors hårt arbete var det dax att lämna djungeln. Nästa mål var Uyuni, en liten stad i sydvästra Bolivia på över 3000 meters höjd. Det man gör här är att åka ut på en tur och titta på den fantastiska saltöknen med omnejd. Det gick inte riktigt lika snabbt att ta oss dit som vi hade tänkt oss, utan vi fick övernatta i staden Oruro på vägen. Efter att ha spenderat en dag i Oruro (och sett två filmer i rad på bio, vi var ensamma i salongerna) så kunde vi slutligen hoppa på nattbussen mot Uyuni.

Väl framme spenderade vi första dagen med att fixa och dona, och boka turen på tre dagar som skulle ta oss till saltöknen och sedan vidare ner mot Chile. Så följade dag började en tredagars tur där vi först fick se saltökenen, sedan massor av vulkaner, laguner, flamingos och gejsrar. Landskapet var helt fantastiskt, det kändes som att man var på Mars!

Under 2 veckor arbetede vi i park Machía som ligger i Bolivias djungel. Parken drivs av CIWY, som är en organisation som tar hand om utsatta djur, och organisationen lever helt och hållet på pengar de får av volontärer och andra bidrag. Många av djuren har ett förflutet hos en familj som köpt dem på en marknad och sedan inte vela ha dem eftersom de har blivit aggressiva osv. Därför kommer många av djuren aldrig att kunna släppas fria, de kan helt enkelt inte klara sig själva av olika anledningar. De flesta djuren sover i burar under nätterna men får komma ut på dagarna under överinseende av volentärerna. De djur som finns i parken är bla ett 100-tal apor av olika sorter, sköldpaddor, coaties, fåglar, pumor och andra kattdjur, rävar och en björn.

Josefin jobbade med "small animals", vilket innebar 33 st coaties (se bilderna), ca 15 sköldpaddor och ett utterliknande djur. Även här handlade det mycket om att städa, mata, leka och umgås med djuren. Arbetet var ganska varierande, ibland gick vi på promenader med coaties, ibland hämtade vi sand eller gjorde små presenter med godis till dem. Det var väldigt intressant att lära känna ett djur som man knappt sett innan, och lära sig att hantera de olika individerna. Det kändes lite sorgligt att lämna de små liven...